tryckår: 2009
myck`en
adjektiv mycket myckna; som komp. används mer el. mera; som superl. används mest
myck·na●som har stor mängd eller omfattning
i det avseende som framgår av sammanhanget
utstr.mycken möda och stort besvärdet myckna talet om frihet i festtalenhan var inte till mycken hjälp○ofta i neutrumform oavsett huvudordets genus och numerusmycket fiskmycket pengardet har fallit mycket snö○ofta i självständig användning (i neutrum)det var inte mycket att göradet blev för mycket av det godadet var inte mycket med honomchocken och sorgen blev för mycket för hennei mångt och mycketsemången 1
sedan 1000-taletrunsten, Helgesta, Södermanland (Sveriges runinskrifter)runform mukin (ack.), fornsv. mikin, mykin ’stor; mycken’; gemens. germ. ord, besl. med bl.a. lat. ma´gnus ’stor’
adjektiv mycket myckna; som komp. används mer el. mera; som superl. används mest
myck·na●som har stor mängd eller omfattning
i det avseende som framgår av sammanhanget
utstr.mycken möda och stort besvärdet myckna talet om frihet i festtalenhan var inte till mycken hjälp○ofta i neutrumform oavsett huvudordets genus och numerusmycket fiskmycket pengardet har fallit mycket snö○ofta i självständig användning (i neutrum)det var inte mycket att göradet blev för mycket av det godadet var inte mycket med honomchocken och sorgen blev för mycket för hennei mångt och mycketsemången 1
sedan 1000-taletrunsten, Helgesta, Södermanland (Sveriges runinskrifter)runform mukin (ack.), fornsv. mikin, mykin ’stor; mycken’; gemens. germ. ord, besl. med bl.a. lat. ma´gnus ’stor’
