SAOL     SO     SAOB  
SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
myn`dig adjektiv ~t mynd·ig1som är juridiskt full­värdig med­borgare spec. om person som upp­nått myndighets­ålder (18 år), men äv. all­männare admin.samh.tid.myndigförklarabarnen får lyfta arvet när de blir myndigaman måste vara myndig för att få röstatings­rätten förklarade henne myndigi Sverige har kvinnorna varit myndiga bara i 100 år○äv. med konstruktionsväxlingupp­nå myndig åldersedan 1459Stockholms Stads Jordebok 1420–1474fornsv. myndogher; av lågty. mündich med samma betydelse; till mund ’skydd’; jfr bemyndiga, förmyndare 2som ger in­tryck av att ha makt och att vara beredd att an­vända den admin.psykol.JFRcohyponymrespektingivande den myndige domaren visade ut två spelare○äv. om handling o.d.som ger in­tryck av makt expertens myndiga ton­fallrektorn gick upp på podiet med myndiga stegmyndig (mot ngn)sedan början av 1500-taletEtt forn-svenskt legendarium