SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1mäl`ta substantiv ~n mältor mält·ansäd som under­går mältning jordbr.sedan ca 1635se 2mälta
2mäl`ta verb ~de ~t mält·arbereda (säd) till malt genom att låta den gro under särsk. behandling jordbr.mälta havremälta (ngt)sedan 1466Vadstena klosters Jordebokfornsv. mälta; bildn. till malt Subst.:vbid1-251923mältande, vbid2-251923mältning