SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
människoätare [män`i∫o-] substantiv ~n äv. vard. människoätarn, plur. ~, best. plur. människoätarna männ·isko|­ät·ar·enperson som äter människo­kött för att över­leva el. av rituella skäl, det senare dock inte säkert dokumenterat geogr.yrk.SYN.synonymkannibalsynonymantropofag äv. om djur som äter människo­kött, t.ex. (vissa) hajarblå­hajen och tiger­hajen räknas till människoätarnasedan 1734