SAOL     SO     SAOB  

SO

Svensk ordbok

tryckår: 2009  

människoätare [män`i∫o-] substantiv ~n äv. vard. människoätarn, plur. ~, best. plur. människoätarna männ·isko|­ät·ar·en●person som äter människo­kött för att över­leva el. av rituella skäl, det senare dock inte säkert dokumenterat geogr.yrk.SYN.synonymkannibalsynonymantropofag ○äv. om djur som äter människo­kött, t.ex. (vissa) hajarblå­hajen och tiger­hajen räknas till människoätarnasedan 1734

SO

Alfabetisk lista

  människovän subst
  människovänlig adj
  människovärde subst
  människovärdig adj
  människoätande adj
  människoätare subst
  mänsan adv
  mänsklig adj
  mänsklighet subst
  mär subst
  märg subst

  Till   alla ordböcker