SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
mänsklighet [män`sk-] substantiv ~en mänsk·lig·het·en1vanligen best. f. samman­fattningen av alla människor genom alla tider el. vid en viss tid­punkt admin.biol.historia.mänsklighetens historiaen mänsklighetens väl­görarehalva mänskligheten är kvinnorsedan 17702det att ta hän­syn till människor och deras grund­läggande behov psykol.samh.JFRcohyponymhumanitet visa mänsklighet mot de besegradeen chef som kombinerar effektivitet med mänsklighetäv.egenskaper som är typiska för människan mindre brukl.sesemänsklig 2 sedan 1713Gå fram, du mänsklighet! var glad, var tröst, ty du bär evigheten i ditt bröst.Viktor Rydberg, Kantat vid jubelfest-promotionen i Uppsala den 6 september 1877 (i Dikter, 1882)