SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
mäs`tra verb ~de ~t mäst·rarkritisera på ett över­lägset och takt­löst sätt komm.hon mästrade honom som om han hade varit hennes sonmästra ngnsedan 1561av lågty. mesteren, ty. meistern med samma betydelse; till mästare; jfr bemästra Subst.:vbid1-252848mästrande