mäs`traverb ~de ~tmäst·rar●kritisera på ett överlägset och taktlöst sättkomm.hon mästrade honom som om han hade varit hennes sonmästra ngnsedan 1561av lågty. mesteren, ty. meistern med samma betydelse; till mästare; jfr bemästraSubst.:vbid1-252848mästrande