tryckår: 2009
mäta upp´
verb mätte mätt, pres. mäter
mät·er1äv. fast sammansättn., seuppmäta 1
mäta
mått.mäta upp kastetmäta upp ngt (till MÅTT)sedan 17732äv. fast sammansättn., seuppmäta 2
ta ut (viss, i förväg bestämd mängd) med hjälp av mätinstrument e.d.
mäta upp en liter blåbärmäta upp ngtsedan 1867Subst.:vbid1-887943uppmätande,
vbid2-887943uppmätning
