SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
na`bo substantiv ~n ~r na|­bor·nagranne eller när­boende jur.yrk.ibl. äv.person i grann­land våra nabor norr­männensedan början av 1300-taletSkåne-Lagenfornsv. naboe, till na- ’nära’ och boe ’bebyggare’; jfr 1bo, 1, åbo