SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
nal`kas verb nalkades nalkats nalk·as(långsamt) närma sig i tid el. rum ngt högt.Nolltigern nalkades sitt bytefienden nalkades stadenjulen nalkadesden gamla kände slutet nalkasäv. bildligtnalkas ämnet med respektnalkas (ngn/ngt)sedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)fornsv. nalkas, med sido­formen nalka; av lågty. naleken med samma betydelse, till na(he) ’nära’, jfr 2annalkande, 1när Subst.:vbid1-253931nalkande