SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
namn substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en namn·et1sär­skilt språkligt ut­tryck som an­vänds för att en­tydigt ut­peka viss person eller visst hus­djur anv. vid till­tal och om­tal; ofta till­delat ur en begränsad upp­sättning el. enl. konventionella regler NollJFRcohyponymbenämningcohyponymbeteckning namnskyltefternamnegennamnfamiljenamnflicknamntäcknamni dopet fick han namnet Andershans namn var Fritiof Anderssonhon går under namnet NNen ung kvinna vid namn Fridahon bär namnet Anckarsvärdhon ville inte nämna honom vid namnhan reste under an­taget namnnamnen i reportaget var fingeradedagens namn är Botildaäv. om det konkreta, ned­skrivna namnet, spec. om namn­teckninghon ville inte sätta sitt namn under en så­dan skrivelseäv. om personett tungt namnhon är ett stort namn i musik­världenNN är ett gångbart namn för chefs­postenäv. om rykte e.d. som en person kan fåhans namn skändadeshon har gjort sig ett namn som keramikerhan har namn om sig att vara fridsamäv. i vissa religiösa ut­trycki Guds namni Jesu namn till bords vi gåvid namn NAMN, i ngns namn, namnet (på ngn)bara till namnetbara till den yttre formenden tidigare så aktiva föreningen existerar nu bara till namnet både till namnet och gagnetbåde formellt och reellthon är samman­slutningens ledare både till namnet och gagnet ett taget namnett nytt släkt­namnefter ansökan hos viss (statlig) myndighetsedan gifter­målet har de ett taget namn för jösse namnför tusanett milt kraftuttr.flytta på dig, för jösse namn! göra ngt i ngns namngöra ngt under ngns an­svarhon fick i upp­drag att behandla rutin­ärenden i ledningens namn hur/vad/vem/varför i fridens/herrans/jösse namnuttr. för stark förvåningvad i fridens namn är det du säger?; många undrade hur i herrans namn det kunde vara så enkelt att rymma från fängelset i rättvisans namnom man ska vara ärlignu ska det i rätt­visans namn sägas att den förra regeringen inte heller förstod potentialen i turist­näringen i ärlighetens namn om jag ska vara upp­riktigi ärlighetens namn kunde en del ärenden ha skötts bättre av styrelsen känna ngn (bara) till namnet(bara) veta att det finns en person med det an­givna namnetjag vet vem hon är, men känner henne bara till namnet kärt barn har många namnsebarn 2 lystra till namnethetavalpen lystrar till namnet Tarzan med namns nämnandesenämnande mera till namnet än till gagnetmera formellt än reelltnu­förtiden är han kommunist mera till namnet än till gagnet utan namns nämnandesenämnande sedan 800-taletrunsten, Rök, Östergötlandrunform nabnum (dat.), fornsv. namn; gemens. germ. ord, mot­svarande lat. no´men, grek. on´oma ’namn’; jfr nomen, nämna 2sär­skilt språkligt ut­tryck som an­vänds för att en­tydigt ut­peka (viss) före­teelse ofta äv. (delvis) beskrivande Nollgatunamnortnamnvarunamngatans namn var PlåtslagaregatanBondeförbundet ändrade sitt namn till Centerpartiet”Visor i vår tid” är det ambitiösa namnet på skivanämnets namn ändrades från kristendoms­kunskap till religions­kunskapspec. med betoning av inne­hållet i namnetett universitet värt namnet måste ha ett eget forskningsbibliotekvid namn NAMN, namnet (på ngt)kalla/nämna ngt vid sitt/dess rätta namnan­vända den rätta (inte förskönande) benämningen på ngtde hade öppet smädat presidenten genom att kalla dennes styre vid dess rätta namn, nämligen diktatur sedan förra hälften av 1300-taletSödermanna-Lagen3speciellt ut­valt eller konstruerat språkligt ut­tryck som an­vänds för att upp­rätta och beskriva (viss) typ av före­teelser Nollartnamnnamnen på o­lika kolväteföreningarexotiska djur med latinska namnspaniel är namnet på en hundäv. all­männarebeteckning under­sökningen förtjänar inte namnet forskningäv. i ut­tryck för att ngt sker med stöd av viss auktoritet e.d.i lagens namni namn av sitt ämbetevid namn ngt, i namn av ngt, namnet (på ngt)sedan 1526Men än faller tidlösa stänk i vår famn en stund då vi är borta från mål och namn, då solen faller tyst över ensliga strån och all vår strävan syns oss som en lek och ett lån.Karin Boye, Evighet (i För trädets skull, 1935)