SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
narr substantiv ~en ~ar narr·enlöjlig (och in­bilsk) person psykol.yrk.den gamle narren trodde att flickan hade fallit för hans charmurspr.person an­ställd vid furste­hov för att roa narrdräkthovnarrgöra narr av ngn/ngtfå ngn/ngt att fram­stå som löjliginnan hon själv började med löpning gjorde hon ofta narr av joggare sedan 1564; 1528 i urspr. bet.av ty. Narr, lågty. narre med samma betydelse; av o­känt urspr.