SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
naviga`tor substantiv ~n ~er [-o´rer] nav·ig·at·or·er(avancerad, antennförsedd) apparat för navigering eller orientering spec. till sjöss sjö.navigatorn får sin information via ett land­baserat system eller via satelliternavigatorn har blivit ett högt värderat till­behör för fritids­seglare och sport­fiskarespec. äv. i bil, buss etc.säkrare bil­körning med fingertoppsstyrning av navigatornäv. om hjälp­medel vid navigering på inter­netsedan 1976