SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
na`vla verb ~de ~t navl·aribl. med partikelnav, utan större betydelse­skillnad binda om och av­skilja navel­sträng på ny­fött barn el. ny­född unge med.psykol.kattmamman navlade av ungarna självnavla (ngn), navla (av ngn)inte vara rätt navladinte vara psykiskt helt friskdu är ju inte rätt navlad, ska du gå hem ensam mitt i natten? sedan 1715till navel Subst.:vbid1-255677navlande, vbid2-255677navling