SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
neutrum [ne´-] substantiv neutret, plur. neutrer äv. neutra neutr·etett genus som ut­märker många substantiv som betecknar före­mål eller ämnen och som i svenskan har best. f. på ”-(e)t” språkvet.sesegenus 1 neutrumformsvenskan har två grammatiska genus, utrum och neutrumäv. om mot­svarande substantivneutrer som ”hus” och ”äpple”äv. om mot­svarande böjnings­form av adj. och pron.adjektivet ”fri” heter i neutrum ”fritt”ibl. äv. om personned­sätt.den där slät­kammade ja-sägaren är ingen karl, han är ett neutrumsedan 1801av lat. ne´utrum (gen´us) ’inget­dera (genus), dvs. varken maskulinum eller femininum’, till ne´uter ’ingen­dera’; jfr neutral