SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
ni`ding substantiv ~en ~ar nid·ing·enperson som begått rått eller kränkande brott samh.yrk.öde­läggelsen av växt­huset var ett verk av nidingarvar mans nidingperson som ut­sätts för all­män kritikurspr. fredlös personefter stafettfiaskot på hemma­plan blev han var mans niding sedan 1000-talet (i sammansättn.)runsten, Danmark, Uppland (Sveriges runinskrifter)runform niþiks (gen.), fornsv. niþinger; till nid i nidbild