SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
notarie [-a`r-äv.-a´r-] substantiv ~n ~r not·ari·en(titel för) juridiskt ut­bildad tjänste­man jur.yrk.spec. om ut­examinerad jur. kand. som full­gör tings­tjänstgöringtingsnotariesom ung notarie hade han NN som chefäv. som artighetstitel för yngre jurist i all­mänhetsedan 1531av lat. nota´rius ’(snabb)skrivare’, till not´a ’tecken’; jfr 1not