SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
nyck substantiv ~en ~er nyck·enplötsligt och o­motiverat in­fall psykol.JFRcohyponymryck modenycken kejserlig nyck sände honom i dödendet är bara en nyck att hon inte ska äta grön­sakeräv. bildligten nyck av naturenen ödets nycksedan 1712av lågty. nück, nücke ’plötsligt an­fall; dåligt humör’; samma ord som isl. hnykkr ’ryck; knyck’; jfr knycka 1