SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1nytt`a substantiv ~n nytt·anför­delaktig verkan på visst om­råde, för viss person el. verksamhet etc. NollJFRcohyponymfördelcohyponymgagncohyponymbåtnad nyttoväxtsamhällsnyttagöra nyttadra nytta av ngtförena nytta med nöjeallt deras arbete var till ingen nyttamedicinen gjorde ingen nyttade hade ingen nytta av bil­kartansin skoltyska fick han nytta av senare i liveten rapport om nyttan och riskerna med östrogen­behandling under klimakterietkan jag vara till någon nytta?spec. i national­ekonomiska samman­hang(an­tagen) behovs­tillfredsställelse eller grad av brukbarhet som kan ut­vinnas ur viss vara e.d. JFRcohyponymnyttighet 2 gränsnytta(till) nytta (för ngn/ngt), nyttan (av/med ngt/att+V/SATS)sedan 1347privilegier för allmogen på Kopparberget utfärdade av kung Magnus (Svenskt Diplomatarium)fornsv. nytta; av lågty. nütte med samma betydelse; urspr. samma ord som fornsv. nyt ’nyttjande; av­kastning; mjölk’; till njuta
2nytt`a verb ~de ~t nytt·ari opers. konstruktion; ofta i nekande ut­tryck; ibl. med partikelntill göra nytta Nolldet nyttar inget till att moraliseravad nyttar det att gråta över spilld mjölk?nytta (ngt), nytta (till ngt)sedan 1617