SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
nytt`ighet substantiv ~en ~er nytt·ig·het·en1knappast plur. det att vara nyttig af.kokk.sedan 1469Heliga Mechtilds uppenbarelserfornsv. nyttoghet ’nyttig sak’ 2före­teelse som är nyttig ekon.producera nyttigheternyttigheternas o­jämna fördelning över befolkningenspec.vara som tillfreds­ställer människors (var­dagliga) behov JFRcohyponym1nytta brand­larm, trygghets­larm och an­dra nyttighetersedan 1520-taletJungfru Marie Psaltare