SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
näpst substantiv ~en näpst·enskarp tillrätta­visning komm.stats­rådet fick en näpst av ut­skottets ord­förandeurspr. all­männarestraff näpsten är lagd på ngnngn är straffadurspr. bibl., åld.näpsten är lagd på studenterna som får betala dryga böter för skade­görelsen sedan förra hälften av 1300-taletUplands-Lagenfornsv. näfst, näpst