SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
`rgången adjektiv närgånget närgångna när|­gång·ensom allt­för mycket tränger sig på admin.komm.JFRcohyponympåflugencohyponymframfusig journalisten var ganska närgången i sin ut­frågningspec. fysiskt (ibl. förskönande)den berusade mannen blev allt­mer närgången mot henneäv. om handling o.d.närgångna frågoren närgången intervjunärgången (mot ngn)sedan 1582till fornsv. ganga när ’gå (för) nära’