SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
`tväcka substantiv ~n nötväckor nöt|­väck·anen liten knubbig, grå­blå och vit fågel som klättrar på träd­stammar lika ledigt upp­åt som ned­åt och utan att an­vända den korta stjärten som stöd zool.nötväckan sprang upp och ner för stammen och letade efter insekter, puppor och larver i barkens sprickoräv. om när­besläktade arterkorsikansk nötväckasedan 1740till 1nöt och fornsv. väkia ’hugga hål (i isen)’; jfr 1vak, 2väcka