SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
objek´t substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en ob·jekt·et1före­mål eller före­teelse som berörs av viss verksamhet särsk. i affärsmässiga och vetenskapliga samman­hangekon.vetenskapl.JFRcohyponymföremål 1cohyponymsak 1 bytesobjektförsöksobjektinvesteringsobjektskatteobjekten fastighets­mäklare som hade flera intressanta objekt att erbjudaibl. om person, med fram­hävande av passiv roll e.d.i NN:s bilder reduceras kvinnorna till objektett objekt (för ngt)sedan 1731av medeltidslat. objec´tum med samma betydelse, till lat. objic´ere ’kasta fram emot; placera mitt­emot’ 2sats­del som an­ger före­mål för en handling som ut­trycks av verbet språkvet.JFRcohyponymsubjekt 1 objektsformackusativobjektdativobjekti satsen ”hon gav Pelle boken” är ”boken” direkt objekt och ”Pelle” indirekt objektsedan 1815