SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
o`botfärdig adjektiv ~t o|­bot·färd·igo­villig att göra bot särsk. för synd (i religiösa samman­hang) admin.komm.relig.ibl. ut­vidgat (ofta med försvagad, all­mänt klandrande betydelse)obotfärdiga kverulantermer eller mindre obotfärdiga stalinisterden obotfärdiges förhinderseförhinder sedan 1541