SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
observatö´r substantiv ~en ~er ob·serv·at·ör·enperson som nog­grant iakt­tar vissa fenomen i om­givningen komm.yrk.SYN.synonymiakttagare en nog­grann observatörspec. om person som har i upp­drag att över­vara (politisk) samman­komst o.d. utan att aktivt del­tavid konferensen del­tog delegater från stor­makterna och dess­utom observatörer från mindre, neutrala ländersedan 1796av fra. observateur med samma betydelse; till observera