SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
ocea´n substantiv ~en ~er oce·an·enstor, samman­hängande vatten­massa som är av­gränsad av kontinenter geogr.SYN.synonymvärldshav JFRcohyponymhav oceangåendeoceanångareön är en liten prick i den väldiga oceanen, 3700 km från det syd­amerikanska fast­landetäv. bildligt om ngt till synes änd­lösten ocean av tystnaden ocean av möjlighetersedan 1631via lat. till grek. Okeanos´, namn på en flod som an­togs strömma runt jorden