SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
ocker [åk´-] substantiv ockret ockr·etin­riktning på att göra o­skälig vinst vid försäljning el. ut­låning, genom ut­nyttjande av ngn annans svaghet ekon.ockerhyraockerprisockerräntahyresockerocker (på ngt)sedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. uker, okker ’ränta; ocker’; av lågty. woker ’ränta; ocker’; trol. besl. med växa