SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1ockra [åk`-el.åk´-] substantiv ~n ockror ockr·angul, gul­brun eller röd­brun färg färg.matrl.JFRcohyponymjordfärg ockragulguldockrajärnockrarödockrahäll­ristningen var i­fylld med ockraäv. om mot­svarande färg­ämne, som fram­ställs av vissa vittrade mineralo­lika röda ockror gav liv åt de gulasedan 1640via lat. av grek. o´khra med samma betydelse, till okhros´ ’gul­blek’
2ockra [åk`-] verb ~de ~t ockr·arut­nyttja (ngns) svaghet till att ta o­skälig ränta eller o­skäligt högt pris av ngn ekon.komm.väl framme vid hotellet blev de ockrade av taxi­chaufförenäv. ut­vidgato­tillbörligt ut­nyttja till sin för­del han ockrade på kamratens generositetockra (ngn), ockra (på ngt)sedan ca 1430Själens tröstfornsv. okra; till ocker Subst.:vbid1-264734ockrande; ocker