SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
o`dalman substantiv ~nen odalmän, best. plur. odalmännen odal|­mann·ensjälv­ägande bonde åld.jordbr.yrk.sedan förra hälften av 1300-taletUplands-Lagenfornsv. oþols maþer Det gick en gammal odalman och sjöng på åkerjorden.Bo Setterlind, Döden tänkte jag mig så (i Dikter från San Michele, 1954)