SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
oktroje´ra verb ~de ~t oktroj·er·arbevilja oktroj ekon.samh.oktrojera en bankoktrojera ngtsedan 1661av fra. octroyer ’förläna’; till lat. au´ctor ’upphovs­man’; jfr auktor Subst.:vbid1-266558oktrojerande, vbid2-266558oktrojering