SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
o`kunnig adjektiv ~t o|­kunn·igsom har dåliga kunskaper in­om visst om­råde admin.psykol.JFRcohyponymoupplyst 1cohyponymovetande hon är ganska okunnig om musikäv.som inte har vetskap om visst faktum de var okunniga om sina rättigheteräv. om handling e.d.NN:s okunniga ut­talandeokunnig (om ngn/ngt/SATS), okunnig (i ngt/SATS)sedan 1639jfr fornsv. okunnogher ’o­känd, o­bekant’