SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
omnämna [åm`-] verb omnämnde omnämnt, pres. omnämner om|­nämn·erom­tala (och där­vid nämna vid namn) ofta på grund av o­vanlig (god) in­sats komm.JFRcohyponymnämnacohyponymberöra 2 alla spelarna gjorde goda in­satser och NN förtjänar att omnämnas sär­skiltäv. med avs. på annat än personvad som sär­skilt bör omnämnas i boken är det rika bild­materialetomnämna ngn/ngt/SATSsedan 1755Subst.:omnämnande