SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
omslingra [åm`-] verb ~de ~t om|­slingr·arvanligen perf. part. slingra sig runt ngt Nollflätan var omslingrad av vackra bandtätt omslingrade gick de en promenad runt önomslingra ngtsedan 1794Subst.:vbid1-268672omslingrande, vbid2-268672omslingring