SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
orga´n substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en org·an·et1av­gränsad cell- eller vävnadssamling med speciell funktion hos människa, djur el. växt anat.biol.med.zool.organfunktionkönsorgansmakorgantalorganinre organyttre organtransplanterade organtarmar och an­dra organ i bukenendokrina organkörtlar som bildar och in­söndrar hormoner till blodetsköld­körteln och bi­njurarna är exempel på endokrina organ statiska organjämvikts­organsedan 1790av grek. or´ganon ’verk­tyg’; jfr organisera, orgel 2organisation som beslutar eller fram­för å­sikter i sam­hälleliga frågor särsk. som (statlig) myndighets kontakt med all­mänheten samh.JFRcohyponyminrättning 1 kontrollorganett beslutande organett organ för hälso­upplysningFN:s o­lika organut­redningen går på remiss till o­lika organäv. om tidning e.d., särsk. med tanke på dess roll som opinions­bildande kraftpartiorganregeringsorganett organ (för ngt)sedan 1832