SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
Orien´ten el. orien´tenorien´ten substantiv, best. f. Orient·en, orient·enAsien ut­om det forna Sovjetunionen jämte (i­bland) Nordöstafrika land.JFRcohyponymösterlandcohyponymoccidenten orientforskareFrämre Orientensedan 1610till lat. (so´l) o´riens ’den upp­gående (solen)’