SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
or`ma verb ~de ~t orm·arofta refl. förflytta sig ut­efter under­laget med slingrande rörelser NollJFRcohyponymåla äv. i fråga om liknande rörelse utan förflyttninghon ormade med höfterna i dansenäv. om eg. o­rörliga före­teelser som tycks slingra sig e.d.vägen ormade sig upp­för bergetorma (med ngt), orma (sig) (ngnstans)sedan 1788Subst.:vbid1-271178ormande, vbid2-271178ormning