SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
pann`a substantiv ~n pannor pann·an1vanligen i sammansättn. hushållskärl för upp­hettning och tillagning av mat eller dryck särsk. om mer el. mindre plant kärl för stekning hush.kokk.JFRcohyponymgryta flottyrpannaplättpannastekpannavärm kött­bullarna några minuter i pannanspec. äv. om kärl med pip för upp­hettning av vatten (el. direkt beredning av kaffe)kaffepannaibl. äv. om kärl för annat ända­mållimpannai sammansättn. äv. om spritbuteljvard.halvpannasedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)fornsv. panna; gemens. germ. ord, trol. till lat. pat´ina ’kastrull; skål’; jfr paten 2vanligen i sammansättn. an­läggning för upp­hettning av vatten spec. för försörjning av värmeledningssystem hush.panncentralpannskötarevärmepannasedan 19213ansiktspartiet mellan ögonen och hår­fästet med.pannbenpannluggtänkarpannaha hög pannaha låg pannahon torkade svetten ur pannanrektorn såg med rynkad panna på de viskande elevernaäv. mer el. mindre bildligt, i ett ut­tryck för intensivt tanke­arbetelägga pannan i djupa veckspec. i ett ut­tryck med inne­börd av själv­mordhan sköt sig ett skott för pannanslå sig för pannanvisa tecken på att vara förtvivladel. förvånad, förskräckt etc.hennes föräldrar slog sig för pannan när de fick höra om hennes djärva semesterplaner stånga sin panna blodigförgäves an­stränga sighan har stångat sin panna blodig för att få kommunen att renovera is­hallen ta sig för pannanbli förbluffad eller förvånadfinans­ministerns nya budget­förslag fick oppositionen att ta sig för pannan sedan 1430–50Konung Alexanderfornsv. panna ’huvud­skål; panna’; urspr. samma ord som panna 1