tryckår: 2009
papp`a
substantiv ~n pappor
papp·an●far
det vanliga familjära tilltalsordet m.m.
släkt.yrk.en nybliven pappapappa, bär mig på axlarna!han ska bli pappa till våren○i sammansättn. äv. om person som i ngt avseende är ansvarig för en grupp personer el. för viss verksamhetklasspappanöjespapparevypappa○äv. bildligtupphovsman
det är NN som är pappa till förslagetngns pappa, pappa till ngnpappas gossesegosse
sedan 1685urspr. barnspråksord; jfr ty., eng., fra. papa, ita. papà med samma betydelse, lat. pa´pa ’pappa; mat’; jfr fader, påve
Pappa, kom hem! För vi längtar efter dej! Kom innan sommarn är slut, lilla pappa!Evert Taube, inledningsraderna till Brevet från Lillan (i Himlajord, 1938)
substantiv ~n pappor
papp·an●far
det vanliga familjära tilltalsordet m.m.
släkt.yrk.en nybliven pappapappa, bär mig på axlarna!han ska bli pappa till våren○i sammansättn. äv. om person som i ngt avseende är ansvarig för en grupp personer el. för viss verksamhetklasspappanöjespapparevypappa○äv. bildligtupphovsman
det är NN som är pappa till förslagetngns pappa, pappa till ngnpappas gossesegosse
sedan 1685urspr. barnspråksord; jfr ty., eng., fra. papa, ita. papà med samma betydelse, lat. pa´pa ’pappa; mat’; jfr fader, påve
Pappa, kom hem! För vi längtar efter dej! Kom innan sommarn är slut, lilla pappa!Evert Taube, inledningsraderna till Brevet från Lillan (i Himlajord, 1938)
