SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
papp`a substantiv ~n pappor papp·anfar det vanliga familjära tilltals­ordet m.m. släkt.yrk.en ny­bliven pappapappa, bär mig på axlarna!han ska bli pappa till våreni sammansättn. äv. om person som i ngt av­seende är an­svarig för en grupp personer el. för viss verksamhetklasspappanöjespapparevypappaäv. bildligtupphovs­man det är NN som är pappa till för­slagetngns pappa, pappa till ngnpappas gossesegosse sedan 1685urspr. barnspråksord; jfr ty., eng., fra. papa, ita. papà med samma betydelse, lat. pa´pa ’pappa; mat’; jfr fader, påve Pappa, kom hem! För vi längtar efter dej! Kom innan sommarn är slut, lilla pappa!Evert Taube, inledningsraderna till Brevet från Lillan (i Himlajord, 1938)