SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
parkera [-ke´-] verb ~de ~t park·er·arplacera (for­don) på sär­skild uppställnings­plats vanligen i av­sikt att där­efter lämna det trafik.felparkerafickparkeraparkera cykelnde parkerade bilen bak­om husetdet var inte lätt att parkera mellan de båda last­bilarnangn gång äv. om for­donetplaceras på sär­skild uppställnings­plats bilen körde in och parkerade på gårdenäv. med avs. på an­dra före­teelserplacera under viss tid hunden stod parkerad fram­för Konsumhan hade parkerat sin väska på bänkenibl. äv. om person, lag e.d.vara placerad på viss plats i tävling e.d. laget parkerar i toppen av tabellenparkera (ngt) (ngnstans)sedan 1914av fra. parquer med samma betydelse, till parc i bet. ’upp­ställning av artilleri’; jfr park Subst.:vbid1-275760parkerande, parkering