SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
parlamentä´r substantiv ~en ~er parla·ment·är·enperson som i krigs­situation sänds från den ena stridande sidan till den an­dra med full­makt att under­handla komm.mil.samh.yrk.parlamentären bar en vit flagga som tecken på sin o­kränkbarhetibl. äv. all­männareunder­handlare sedan 1790av fra. parlementaire med samma betydelse; till parlament