SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
permutation [-∫o´n] substantiv ~en ~er per·mut·at·ion·ensätt (bland flera möjliga) som elementen i en matematisk mängd är ordnade på mat.av 2 element (a,b) finns det 2 permutationer: a,b och b,aäv. om ändring av ordningen hos elementen i så­dan mängdpermutation (av ngra)sedan 1805av lat. permuta´tio ’ändring; byte’; jfr mutation