SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
peru´k substantiv ~en ~er peruk·enlös­hår som fästs på en stomme som är an­passad till hjässans form och som i sin tur fästs på hjässan kläd.när han blivit helt flint­skallig började han med perukäv. om naturligt hårskämts.läraren drog pojken i perukensedan 1631av fra. perruque med samma betydelse, urspr. ’hår; kalufs’