tryckår: 2009
1piano
[pia´-el.pia`-]
substantiv ~t ~n
piano·na●ett stort musikinstrument med vita och svarta tangenter och (dolda) strängar som slås an av hammare
musikJFRcohyponymklavercohyponymcembalo
pianolektionpianolärarepianostämmarepianovirtuoskammarpianospikpianoett ostämt pianospela pianogrannen satt och klinkade på sitt pianoromanssångerskan ackompanjerades på piano av NNen konsert för piano och orkestersedan 1810förk. av 2fortepiano, dvs. musikinstrument som man kan spela både starkt och svagt på; till 1forte och ita. piano ’svagt; sakta’; jfr 2piano
2piano [pia´-äv.pia`-]
adverb
●(att spelas) svagt
mus.musikta det piano
ta det lugnt
ta det piano, så bråttom är det inte!
sedan 1786av ita. piano ’svagt; sakta’; av lat. pla´nus ’jämn; flat’, i medeltidslat. äv. ’svag; modererad’
[pia´-el.pia`-]
substantiv ~t ~n
piano·na●ett stort musikinstrument med vita och svarta tangenter och (dolda) strängar som slås an av hammare
musikJFRcohyponymklavercohyponymcembalo
pianolektionpianolärarepianostämmarepianovirtuoskammarpianospikpianoett ostämt pianospela pianogrannen satt och klinkade på sitt pianoromanssångerskan ackompanjerades på piano av NNen konsert för piano och orkestersedan 1810förk. av 2fortepiano, dvs. musikinstrument som man kan spela både starkt och svagt på; till 1forte och ita. piano ’svagt; sakta’; jfr 2piano
2piano
[pia´-äv.pia`-]
adverb
●(att spelas) svagt
mus.musikta det piano
ta det lugnt
ta det piano, så bråttom är det inte!
sedan 1786av ita. piano ’svagt; sakta’; av lat. pla´nus ’jämn; flat’, i medeltidslat. äv. ’svag; modererad’
