SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1piano [pia´-el.pia`-] substantiv ~t ~n piano·naett stort musik­instrument med vita och svarta tangenter och (dolda) strängar som slås an av hammare musikJFRcohyponymklavercohyponymcembalo pianolektionpianolärarepianostämmarepianovirtuoskammarpianospikpianoett o­stämt pianospela pianogrannen satt och klinkade på sitt pianoromans­sångerskan ackompanjerades på piano av NNen konsert för piano och orkestersedan 1810förk. av 2fortepiano, dvs. musik­instrument som man kan spela både starkt och svagt på; till 1forte och ita. piano ’svagt; sakta’; jfr 2piano
2piano [pia´-äv.pia`-] adverb (att spelas) svagt mus.musikta det piano ta det lugntta det piano, så bråttom är det inte! sedan 1786av ita. piano ’svagt; sakta’; av lat. pla´nus ’jämn; flat’, i medeltidslat. äv. ’svag; modererad’