SAOL     SO     SAOB  
SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1pi`na substantiv ~n pinor pin·an●i­hållande, plågsam smärta av fysiskt el. psykiskt slag NollSYN.synonym1plåga JFRcohyponymkval 1 pinoandepinoredskapen pina värre än den värsta tand­värkpredikanten varnade för den eviga pinan i hel­vetet○äv. försvagatdet var en pina att lyssna på alla middags­talendöd och pina!se2död göra pinan kortraskt få (ngt o­behagligt) undan­stökat​ tittarnas reaktioner kan samman­fattas i en mening – gör pinan kort och lägg ner programmet! inte vilja för död och pinase2död sedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)fornsv. pina ’straff; pina; pino­redskap’; ur lat. poe´na, grek. poine´ ’straff’
2pi`na verb ~de ~t pin·ar1orsaka i­hållande, plågsam smärta hos ngn; av fysiskt el. psykiskt slag NollSYN.synonym2plåga JFRcohyponymmartera astman pinade hans kropphan pinades av sin svart­sjuka○ofta med ton­vikt på resultatetibl. med partikel e.d., särsk.i­hjäl pina livet ur ngntorterarna pinade i­hjäl fången○äv. försvagatde pinade honom med när­gångna frågorpina (ihjäl) ngn (med ngt), pina ngt ur ngnsedan 1335stadga utfärdad i Skänninge av kung Magnus om frid m.m. (Svenskt Diplomatarium)fornsv. pina 2vanligen pres. part. blåsa i­hållande och på ett besvärande sätt om (kall) vind e.d. meteorol.en pinande blåstpinasedan 18023segla (en båt) så högt upp i vind som möjligt sjö.pina (ngt)sedan 1980Subst.:vbid1-279603pinande Pinad under Pontius Pilatus, korsfäst, död och begraven.Ur den apostoliska trosbekännelsen; om Jesus