SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
plane´t substantiv ~en ~er plan·et·enmörk himla­kropp som rör sig i en ungefärlig cirkel­bana runt solen el. runt annan stjärna astron.JFRcohyponymmåne planetbanasmåplanetjorden, Mars, Venus och de an­dra planeterna i vårt sol­systemmitt i planetenmitt i an­siktetvard.han fick ett knytnävs­slag mitt i planeten sedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. planeta, planete; till grek. plane´tes ’vandrare’