tryckår: 2009
1plank`a
substantiv ~n plankor
plank·an●uppsågat, avlångt, fyrsidigt stycke trävirke av inte alltför liten bredd och tjocklek
i Sverige minst 9 resp. (drygt) 2 tum
skogsbr.JFRcohyponym1bräda 1
planksågningfuruplankade köpte några plankor på en brädgård○äv. om mer bearbetat stycke trä av liknande formen planka hade lossnathusets murkna plankor○äv. om ansatsbräda för längdhopphon hoppade över 7 meter trots att hon inte träffade plankansedan senare hälften av 1400-taletLatinskt-svenskt glossariumfornsv. planka; av ty. Planke; av lat. plan´ca med samma betydelse; jfr plansch
2plank`a
verb ~de ~t
plank·ar1smita in (till slutet område där ngt evenemang äger rum) genom att ta en annan väg än den normala via biljettkontrollen
vard.Nollpojkarna brukade planka till matchernaplanka (till ngt)sedan 1885till 1planka
2plagiera
vard.allmän kulturplanka en artikelplanka ngn/ngtsedan 1914Subst.:vbid1-280502plankande,
vbid2-280502plankning

2plank`a
