SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
plä´ter substantiv ~n plät·ernplåt av huvud­sakligen o­ädel metall som över­dragits med ett skikt av ädel eller rost­beständig metall spec. om koppar­platta som är sammanvalsad med tunn silverplåt på båda sidor; i antiksammanhang ofta äv. om engelskt ny­silver matrl.JFRcohyponym2alpacka pläterkannapläterringpläterursedan 1794till eng. plate ’platta; silver; pläter’; jfr 1platt, plåt