SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
pole´ra verb ~de ~t pol·er·argöra slät och glansig vanligen genom att gnida med duk e.d.; ofta med hjälp av ngt kemiskt medel el. slip­medel hush.JFRcohyponymputsa 1cohyponymslipa 1 polerdukpolermedelpolerskivapolera silverpolera bords­skivanpolera stövlarnapolerat risäv. bildligtgöra mer till­talande, försköna polera statistikenpolera (ngt) (med ngt)sedan ca 1520 (formen polera 1541)fornsv. poliera; av lat. poli´re ’hyvla; polera’; jfr interpolera, polish, polityr Subst.:vbid1-282336polerande, vbid2-282336polering