SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
position [-∫o´n] substantiv ~en ~er pos·it·ion·en1om­råde med välbestämt läge och begränsad om­fattning, där ngn eller ngt befinner sig vanligen med tanke på de möjligheter detta läge erbjuder astron.komm.rum.sjö.JFRcohyponymplats 1cohyponym1ort 2 anfallspositionfrån sin position på taket hade han god över­blickspec. sjö.positionsbestämningläsa av far­tygets positionspec. äv. astron.en himla­kropps läge på himmels­sfären bestämma solens position på himmelenäv. om läge i förhållande till an­dra, särsk. i hastighets­tävling (ibl. äv. om det bästa läget i viss situation)hon hade en bra position o­medelbart bak­om den ledande NNhan lyckades inte komma i positionäv. bildligt, spec.social ställning, status maktpositionalla syskonen nådde fram­skjutna positioner i sam­hälleten författare med en erkänd positionspec. äv.stånd­punkt partiets position i energi­frågornasedan 1795av lat. posit´io ’ställning; läge’, till po´nere ’ställa’; jfr apposition, ponera 2fot­ställning i klassisk balett dans.varje rörelse i klassisk balett skulle ut­gå från någon av de fem positionernaibl. äv. om kropps­ställning i all­mänhethon satt o­bekvämt in­klämd i hörnet och bytte hela tiden positionsedan 17823militär försvars­ställning mil.bataljonen lyckades hålla positionernaäv. bildligtflytta fram positionerna i debattenpartiet höll positionerna vid det senaste valetsedan 1758